Ma-System utbildning AB Skandinaviens största utbildare av förare och instruktörer inom kran, lift och truck

Krönika

Lärare MA-system Utbildning AB

Nödutgången används oftare än huvudentrén

  • 2978 har läst
  • kommentarer
  • Skriv ut

Jag har arbetat som truckinstruktör i över 25 år. Under den tiden har jag utbildat närmare 10 000 truckförare över hela landet.

I mitt arbete har läroplanen alltid varit en tillgång. Den har varit något för både utbildare och beställare att luta sig mot. Den har skapat spelregler och gett en miniminivå för både innehåll och kvalité.

Men nu har jag börjat undra.

När jag idag står med TLP10 i min hand, eller rättare sagt Riktlinjer för truckförares kunskaper och färdigheter som den egentligen heter, då är jag kluven.

Självklart varar inget för evigt, även läroplaner måste anpassas efter tidens melodi. Ny teknik till exempel öppnar för nya inlärningssätt. Det kan behöva avspeglas i hur vi anger att utbildningsmålen ska uppnås.

Dessutom tycker jag i grunden att det är bra med individanpassad utbildning. Det är bra att utgå från de förkunskaper människor har, och självklart ska det påverka hur utbildningen genomförs.

För det är ju här den stora, avgörande skillnaden finns i TLP10, om man jämför med tidigare läroplaner. Där man förr hade tydliga tidsangivelser, finns numera vaga rekommendationer – och budskapet att elevernas förkunskaper ska avgöra utbildningens längd.

Och det låter ju vettigt.

Men hur ser det ut när teorin möter verkligheten? Vad betyder egentligen begreppet elevernas förkunskaper och kanske framförallt, vem avgör det?

Beställaren vet sällan vilka kunskaper de anställda har. De som ska gå utbildningen kan rimligen inte på förhand veta hur väl de behärskar ämnet – innan de ens sett vad kursen innehåller. Ännu sämre ställt är det med utbildaren, som ofta inte vet något alls om kursdeltagarna, innan man träffar dem vid första kursdagen.

Om det ändå är så att förkunskaperna ska avgöra utbildningens längd, måste trots allt någon göra en bedömning. En individuell bedömning, elev för elev.

Vem är det tänkt ska göra det? Vem har kunskap? Och tid?

Inte beställaren, det är det ett som är säkert. Och inte utbildaren, det är lika uppenbart (och skulle utbildaren ha den tiden, varför inte istället lägga dessa timmar på fördjupad utbildning?).

Alltså. Trots att ambitionen med TLP10 är god, får den ofta motsatt effekt. Jag vill påstå att det är få arbetsgivare som har läst detta minst sagt omständliga dokument. Ännu färre har förstått innehållet i det. Konstigt nog verkar det ändå vara en sak som har spridit sig som en löpeld. Och det är att det inte längre finns några minimitider. Det bäddar för problem.

För det kommer alltid att finnas beställare som vill hitta genvägar. Som inte förstår att man går en utbildning för att lära sig något – inte för att bara ha den gjord. Det är den sortens beställare som öppnar dörren för oseriösa instruktörer.

Och det kommer alltid att finnas oseriösa utbildare. Utbildare som nog levererar intyg – men ingen kunskap.

Som av en slump råder alltid de bästa förutsättningar när de här utbildarna kör igång. Alla elever är i stort sett fullärda redan före kurs, det utgår man ifrån. Eller gissar sig till. Det måtte väl räcka?

Niemas problemas, lovar kursledaren hurtfriskt, det här löser vi på en förmiddag. Tro mig, redan på eftermiddagen har alla sina truckkort, godkända å klara i samtliga kategorier. Och allt är gjort på bästa vis efter Riktlinjer för truckförares kunskaper och färdigheter – TLP10.

Får man hoppas på att en uppdaterad version kommer?

Det behövs nämligen.

Bästa hälsningar
Lars Bäckegren
Huvudinstruktör
MA-system Utbildning

comments powered by Disqus